Överlevnadstvånget
är en black om bockfoten

Jag är ett vittne
till denna kropp;
jag bevittnar den;
är dess anonyma vittne

Jag följer dess uppförandekoder,
dess hoppstjärtsryckiga tilltag

Summan av dess organ
är min tanke om dem,
men tanken är en reflex
i ett måsöga
högt över fyrens klippa

Den österländska haikumånen
vilar utan val
högt på valvet

Organen samlas
i ett gemensamt försök
under mitt hypotetiska tillhåll,
i pärla efter pärla
i nattens passage
genom havets skrovmål;
Titanic
en överdådig tolvrätters nattvard;
månen
för alltid narcissistisk
i ytan högt däruppe;
tiden utmätt i syreatomer
i en kista
minutiöst försluten,
där allt, som sig bör,
upphör,
på en undervattensscen
i hela världens blickfång;
fem världsfrånvända
på en världsomsegling ur tiden,
på färd i ofärdens kalla kvav,
i stanken av spyor, urin och fekalier;
250 000 dollar per person

Tankarna som far
är bleka djuphavsfiskar
utan ögon