Jag har alltid varit fascinerad av symbolism, dolda budskap, metaforer, analogier, och allt annat som gör att en text kan var så mycket mer än vad den framstår som vid en första anblick. Den multidimensionella potentialen som gör att varje enskild läsare får en subjektiv, personlig och helt unik läsupplevelse då texten tolkas utifrån egna erfarenheter, preferenser och filter.

Jag fick således idén att skriva poesi som innehåller annan dold poesi och kallar detta för enkelhetens skull "kryptopoesi". Ett verk som innehåller ett helt annat verk som är direkt kopplat till det synliga verket och erbjuder pusselbiten som saknas eller ett annat perspektiv. Jag är inte så förmäten att jag tar för givet att jag är den första som kommit på denna idé och det kanske har gjorts i någon variant tidigare men det är ingenting jag har tagit del eller inspirerats av.

En effekt som uppstår och som gör det extra roligt är att det skapar en unik språksignatur, i vart fall för mig, som ett resultat av det enormt begränsande och utmanande formatet. Det är således en synnerligen tidskrävande skapandeprocess om man inte kompromissar med att få sagt det man verkligen vill säga, är noga med att båda verken harmoniserar samt vill säkerställa att stringens och röd tråd håller högsta kvalité.

Den som läst Som ängarnas grönska och verkligen tagit sig tiden att läsa om den ett par gånger och klura över chiffernyckeln i slutet kanske lyckades lista ut att om man tar första bokstaven i varje ord i Som ängarnas grönska och avkodar enligt chiffernyckeln som anger antalet ord per rad samt vilka skiljetecken som ska in var så framträder dikten Säg. Den berättar samma story på ett annat, mer kompakt sätt och till skillnad från Som ängarnas grönska enbart från Isildurs perspektiv. Den utgör tillika även fortsättningen som tar vid (med viss överlappning) där Som ängarnas grönska slutar och ger upplösningen som saknades.

Hela projektet, inklusive en fri engelsk översättning (Say) av Säg har tagit över 1000 timmar i anspråk så det ligger mycket blod, svett, tårar och kärlek investerade i det. Hela idén föddes när jag tidigt en morgon blev väckt av en studiekamrat som skickade ett sms och sa att hon satt på tåget och hade tråkigt och undrade om jag hade någon poesi att erbjuda. Halvsovandes skrev jag då i stunden första stanzan i Säg, skickade iväg den och somnade om utan minsta avsikt att någonsin befatta mig med den igen eftersom det var en stundens ingivelse och blott ett simpelt sms.

När jag senare samma dag stod i duschen innan jag skulle åka iväg till universitetet så dök den dock upp på repeat i mitt huvud och jag blev förälskad i melodin. Takten har något, nästan som ett mantra över sig. Tematiskt var jag dock låst till ett kärlekstema och lite besviken över det eftersom jag finner kärleksdikter generellt som varandes ganska ointressanta för alla utom avsändare och mottagare, men jag hade själv målat in mig i det hörnet då jag skrev den i skämtsam flirtig ton till min kvinnliga studiekamrat och vän. Det enda jag var säker påvar att jag tyckte så mycket om den att jag gärna vill fortsätta med den men att jag inte ville fortsätta i den riktningen som ansatsen pekade.

Jag kapitulerade dock rätt snabbt då jag inte såg någon annan vettig riktning att ta den så lätt uppgivet fortsatte jag på kärlekstemat och det kändes som att det enda logiska var att göra en emotionell stegvis upptrappning där känslorna fördjupas för varje stanza. Problemet dock var att efter stanza tre så fanns det ingenting kvar att eskalera så jag var fast i en återvändsgränd. Missnöjd för att jag egentligen inte ville slösa bort det jag var så nöjd med på en banal kärleksdikt, speciellt eftersom föremålet för den dessutom bara var en vän och inget annat, och dessutom missnöjd för att jag valt en så dålig väg att den tog slut efter bara tre verser.

Dikten blev således liggande i några veckor och jag fortsatte livet med mina kriminologistudier som dessutom fokuserade mycket på psykisk ohälsa i form av psykiska sjukdomar och personlighetsstörningar, inklusive udda fenomen som erotomani, stalking, våld i nära relationer och den mörka sidan av parrelationer. En kväll slog det mig att det enda rimliga upptrappningen på att älska någon är naturligtvis att det slår över, förvandlas till något destruktivt och övergår till de negativa delarna som besatthet, svartsjuka, kontroll, hämnd och våld. Voila! Helt plötsligt hade jag hittat en väg ut ur det hörn jag målat in mig i.

När jag funnit denna denna insikt så skrev jag snabbt ytterligare 3 verser (för symmetrins skull) men kände mig ändå inte nöjd. Jag tyckte att övergången från gott till ont var för skarp och abrupt och kände att jag behövde en logisk och mjukare brygga som på ett mer begripligt sätt förde storyn framåt och på ett mer harmoniskt sätt kunna guida läsaren från ljuset in i mörkret. Jag skrev således en sjunde vers som blev vers nummer i fyra i Säg.

Jag skrev således (av uppenbara skäl) Säg före jag skrev Som ängarnas grönska och lät således en del personer läsa den som ett fristående verk eftersom jag ännu inte hade en aning om vad den senare skulle resultera i. Det som är väldigt intressant är väldigt många av de som läste den reagerade på ett liknande sätt. Något i stil med: "Men gud så hemskt. Dödade han henne?". Anledningen till att det är en intressant reaktion är att Säg är helt könsneutral. Det är en person som tilltalar en annan person med du och inget annat. Det kan således vara som nästan alla väljer att tolka det, en man som talar till en kvinna, men det kan lika gärna vara en kvinna som talar till en man, en man som talar till en man, eller en kvinna som talar till en kvinna.

När Säg senare kommer att inlemmas i Som ängarnas grönska så framgår det ju dock att det är en man som tilltalar en kvinna, men det finns egentligen ingen anledning att förutsätta det om man bara läser Säg. Slutligen är säg skriven ur två möjliga tolkningsperspektiv där det ena är att det beskriver en faktisk relation där parterna är eller har varit i ett ömsesidigt förhållande. Den andra tolkningen är att personen som talar i Säg lider av erotomani och är övertygad om att denne har en relation (som enbart är inbillad) med föremålet för dennes kärlek. Detta skulle även förklara händelseförloppet då ett avvisande är den rimligaste reaktionen på att utsättas för oönskad uppvaktning som dessutom sannolikt är helt obegriplig då denne knappt känner till eller ens vet vem denne påflugne beundrare är.

Det blev en lång utläggning och tack till er som er tagit er hit. Jag hoppas det gav er någon form av underhållning eller behållning så här kommer då dikten Säg som är gömd och framträder om man tar första bokstaven i varje ord i Som ängarnas grönska.

Säg…

I - Förtjusning

Säg, vad tänker du på allra sötaste du,
när du sitter på tåget allena?
Är tankarna få eller många just nu,
är de fulla av synd, eller rena?
Känslan du har, är den gammal eller ny,
kan du känna eller se något mönster?
Är den lika underbar som landskapets vy
när den susar förbi ditt fönster?

II - Förälskelse

Säg, var längtar du till allra käraste du,
när du reser helt ensam i världen?
Är allt som du vill inom räckhåll nu,
vem följer i hjärtat på färden?
Längtan du bär är den stark eller svag,
vad rör sig djupt i ditt sinne?
Resten av livet eller blott för en dag,
har den evig plats i ditt minne?

III - Kärlek

Säg, med vem vill du älska älskade du,
när du ligger där ensam på natten?
Är kärleken skrämmande tydlig nu
eller svår att gripa som vatten?
Är den kärlek du känner falsk eller sann,
är den källan till annat än smärta?
Den flammande låga som en gång brann,
brinner den än i ditt hjärta?

IV - Besvikelse

Säg vilka skäl allra falskaste du,
fick sveket att styra din handling?
Är sorgsna farväl allt som återstår nu,
kan vi renas genom förvandling?
Är orden du sparar för dyra att ge,
är respekten för liten att skänkas?
Hur får min kärlek dig hånfullt att le
trots all tro, allt hopp som kan tänkas?

V - Ilska

Säg svarar du mig allra ondaste du,
om jag ber om ett svar allena?
Ger du mig svaret här och nu
om min vilja är blott att förena?
De lögner du berättade fulla av svek,
ångrar du något du gjorde?
Till denna sekund var det bara en lek,
mår du illa - det kanske du borde?

VI - Hat

Säg hur vill du dö allra vackraste du,
i ett blodigt inferno i sängen?
Naken i snö och skakandes nu,
eller kärleksfullt strypt på ängen?
Smaken av skräck är den salt eller sur,
tänk hur du tog allt för givet?
Undrar du över varför och hur,
dessa sista sekunder i livet?

VII - Frihet

Säg när ska vi fara allra dödaste du,
du som är allt jag behöver?
Kommer kärleken vara för evigt nu,
nu när allting är över?
Din hy är så vit, ditt blod är så rött,
som pärlemor skimrar ditt skinn.
Nu när ögonens lågor dött
är du min, bara min, bara min……