De svarta vinbären
har en dov, ormig smak,
lömskt ringlande i sin tystnad

Ofta föredrar jag lingonens glada bekymmerslöshet,
liksom jag aktar Kurt Schwitters, Jaap Blonk och Nils Poppe
högre
än Lars Noréns paranta polisgrepp
eller Ingmar Bergmans fågelduniga själsmörker,
i samma väsensskildhet
som mellan oss som känner oss hemma i Hoojas texter
och den Pelle Po
som förnumstigt tycker de ska vara “mer nyanserade”

Regnet föll
om det på gränsen till fullkomning väntande lusthuset
i natt,
när jag låg i sommarnattsljuset
i ett tropiknät i svensksvalkan
och tolkade dess hexagonligt fönstriga naturumkaraktär
i denna vida trädgård
direkt gränsande till Norrbottens villande vildhet,
till en början läsande David Deutschs genomgång
av de avgörande idéer och metoder
som lett till universalitet,
som feniciernas alfabet, senare vokaliserat av grekerna,
och det numeriska system med flyttbar nolla
som skapades i Indien

Jag håller kroppen i strama tyglar
och strikt träningsdisciplin
härute i 75-årsålderns gränstrakter,
i fåfäng kamp mot Chronos,
men kan å andra sidan färdas finalåren
med en viss kvardröjande lätthet,
fysisk och intellektuell,
som annars lätt går den åldrande förlustig

I Annas vackra frihandslusthus svävar sommarnatten
folkvisevis
omkring mig,
medan regnet understundom strilar ner
på blecket;
ibland, åter, står i ett tunt dis av fukt
när jag vrider mig ur tropiknätet
och barfotar ut
i det våta gräsets sensuella omfattning,
för att på efternatten gammelmansläcka
i ett hörn av trädgården

Jag står som vuxen ur en saga
och det våtkalla gräset
och minns min mamma,
som öppnade porten till berättelser och myter,
allegorier och sagor
ur det kollektiva omedvetna,
samtidigt som hennes händer,
- fårade vid 95 års ålder -
ännu gav ömhet och tröst
som fortfarande ger mig näring och styrka
upp i min egen slutfas

Lusthuset i natten är ett halfway house
mellan medvetandesfärer,
som i likhet med tidsutsmetade galaxer
är ett förstoringsglas mot dolda avlägsenheter;
ett dunkelt fjärrans tal ur livsbetingelserna;
en regntung trädgårds silande
inom den gamle i tropiknätet,
och om honom
i Per Albingårdens röjda öppenhet
ute i skogslandets hackspettade milsvidhet;
pilgrimens och brunbjörnens domäner;
lusthuset hängande
som Internationella Rymdstationens utsiktskupol;
ett öppet öga mot livsdjupens hemligheter

Och ute på fönsterblecket trummar en enda droppe
envist,
som kardiovaskehjärtat djupt i min köttotem
och i alla varelsers världskroppar;
det levandes blodiga slagverksensemble