Han stapplade fram
genom ett fruset landskap
Kölden letade sig in
i märgen på honom
Men anade han inte
en värme komma krypande?
Nej, inte såhär
inte utan en fight
Snart där
Ett till steg bara
och ett efter det
och ett till
Du har det här
Det här klarar du
Du klarar ju allt
Han blickade framåt
mot horisonten
Frosten målade allting blått
och massiva berg
av ingenting annat
än snö och is
tornade upp sig
runt om honom
Och nog såg han
livet han levt ditintills
Inte för att han ville
för att det förväntades
Ända in i döden
följde han koderna
För sista gången
la han sig till ro
I en grund grotta
knappt värd namnet
Som hans liv
obetydligt
i det stora hela
Hur många stjärnor
hade inte fötts
och hur många
hade inte dött
opåverkade
av hans framgångar
ovetandes
om hans motgångar
hans år på jorden?

Hans röda täckbyxor
stod i stark kontrast
mot den vita snön
Men snart
var de begravde
och han likaså
Ett minne, och snart
inte ens det
Livet ger
och döden tar
Livet, en vacker lögn
Döden, en bister sanning
Inte minst här
i frostens kungarike
Här, där frosten
alltid vinner