Hon tar en morgonpromenad. En ljummen fläkt doftar av ros och nattfukt. Hon rör sig tyst som om hon inte vill ge sig till känna. Hennes skor känns perfekta. Vid ett övergångsställe blir hon stående en stund innan hon väljer håll. Hon går över, och möter en backe med en lutning som känns. Det doftar av nybakat bröd i staden som så smått börjar vakna. Hon älskar pulsen i att ensam möta den. Ljuden börjar tillta från de invånare som vaknat till en ny dag. Men ännu en stund står den nya dagen bara på tröskeln.