Hon sträcker på sig och låter sin nyvakna kropp känna det ovana i en annan säng än hennes egen. Hon befinner sig mitt i lediga dagar. Bakom en persienn leker molnen med solen och himlen finner sig i skådespelet. Hon drar upp persiennen och låter blicken följa utsikten. Att se sig mätt är en omöjlighet och ingenting att sträva efter. Var hon är, är inte viktigt för någon annan än henne själv tänker hon medan hon klär sig i något passande. Klockan är tio och medan hon spänner remmen på skorna känner hon hur mycket hon längtar efter doften av nybryggt kaffe. Hon funderar på att bädda sängen men inser hur oviktigt det är just nu. Hon hänger sin ryggsäck över den ena axeln, sen hänger hon skylten med "Stör ej” på dörrens handtag. Sen går hon för att möta dagens utsikter.