Hon har väntat på dagen, hon har vårdat frön.
Så i en ljum tidig gryning sitter hon alldeles
hänförd och stilla medan doften rör sig precis
som den vill. En fjäril landar inför hennes blick
och just där och då blir stunden magisk.
Hon andas tyst och samlar sig. Hon vet vad hon vill.
Det tar emot men hon gör det ändå, med ömhet. 
Lugnt och ödmjukt bryter hon en luktärt och ännu
några fler från sitt ursprung. Hon böjer sitt huvud
och låter doften berusa hela hennes sinne.
En färgglad bukett av rena rama välmåendet…
och som hon har längtat.