idag
går jag till minneslunden
där jag grävt ner
all mina döda dikter
ställer mig barfota
mitt på de multnade raderna
känner
hur ord för ord själavandrar
in genom fotsulorna
hankar sig
typiska airörelser
vi pratar tretåig sengångare
bradypus tridactylus
ej något artificiellt
hankar sig
uppför skelettet
allt kräver det tålamod
så jag tänker mig mina musklar
till yoghurt
rinnande samma väg
nerför dock
så aiorna
blir alldeles gäggiga vita
jag står där den stunden det tar
tills det knoppar ut nya verser
ur fingertopparna
öronen ögonen näsa mun
förgrenar kvistar sig
allsköns grönska
snart ock i blom
ett hav av
vita små blad
fullklottrade med poesi
vissnande verser
snöar med vinden
lekfullt
åt vart den vill
av och an plockas ett blad
läses tyst
framkallar allteftersom
leenden
ledsna blickar
nyfiken förundran