Jag läser om att vissa väljer att inte amma i jämställdhetens namn – jag tänker för mig själv ”what the fuck is this shit”? Det är en sak att inte klara av att amma men att avstå från det för att mannen i relationen inte ska drabbas av mindervärdeskomplex? Varför ska en bebis få betala för jämställdhetens skull? Eller är dessa kvinnor inte kapabla att läsa långa vetenskapliga artiklar om amningens fördelar? Allt måste vara bite-sized, TikTok format….
Jag antar att heterosexuella kvinnor, ursäkta jag menar ”cis människor födda med en livmoder”, kommer att avstå en graviditet i framtiden eftersom deras relationspartner inte är förmögna att bli gravida.
Den väg jag har valt är än mer extrem än den hyperjämställda, nämligen bilda familj helt solo. Bli gravid, föda och uppfostra barnet egenhändigt. Missförstå mig inte, jag har förgäves försökt hitta en man att bilda familjen med, men min relationshistoria har varit en fars, likt en fisk sprattlande uppe på däck, medan piraterna har turats om att håna mig. Sexuellt utnyttjad, emotionellt misshandlad, trakasserad, drabbad av otrohet, bespottad, jag har varit med om det mesta. Men jag har alltid rakryggat kunnat lämna en destruktiv relation… och slutligen insett att alla relationer är trasiga. Män är sadistiska imbeciller, lättkränkta individer som fattar korkade beslut baserade på magkänsla och bro science. Varför ska jag behöva utså det?
Alternativet har blivit att jag är ensamförsörjare och omvårdare (en sjukdag och det leder till en smärre ekonomisk kris), jag får lösa alla reparationer i hemmet, laga mat, baka, följa med på sjukhusbesök, göra karriär, ordna barnkalasen, fylla i årsredovisningen, hämta, lämna…ja ni fattar… vissa dagar är endast en lång kamp för överlevnad…och det finns ingen där för att ge mig en kram i slutet på dagen. Det är en väldigt tuff väg att gå… och det här är något som jämställdheten i förlängningen kräver…att alla ska klara av precis allt självständigt.
Men en annan undran jag har är varför det traditionellt maskulina blivit upphöjt till skyarna i vårt feministiska och jämställda samhälle? Varför är det fler flickor än pojkar som vill ”korrigera sitt kön”? Att föda barn är bland det mest transformativa och fysiskt utmanade du kan göra. Iron Man är till för mesar. Vissa vänner till mig har knappt kunnat promenera de 2 första åren efter kejsarsnittet. Varför gå männens ärende och klassa barnomsorg som något trivialt och av lägre status?
Och ni män som vägrar utvecklas och beter er som sadistiska imbeciller, det finns ett pris att betala, det finns fler män än kvinnor som lever ensamt och dör utan en efterlevnad, ett tomt och meningslöst liv väntar er.
Jag vet inte vad lösningen är, inte är det att gå tillbaka till den gamla hemska tiden, eller den feminism som har utvecklats de senaste 20 åren. Det måste finnas en tredje väg.