Matrix (1999) kan ses som en metafor för kapitalismen, hur medborgarna är försjunka i den djupa koma som konstituerar samhällslögnen, att de som löneslavar under kapitalismen blott är bränsleceller i maskinen. genom kulturen, skolan och familjen framodlade entiteter utan något beslutsfattande eller några egentliga valmöjligheter, lögnen som dragits ner för deras ögon är illusionen om att de lever i en demokrati, att de är någonting utöver att vara löneslavar, att de av fri vilja har valt att arbeta för systemet. i själva verket är de blott bränsleceller i en allsmäktig och vansinnig maskin som dundrar fram över jordklotet och förmörkar solen, tuggar i sig skogarna, sjöarna och haven,