På morgonen har allt förändrats

Blåvingarnas älskog i högsommarens djup
vid framkomlighetens yttre gräns
i den slutliga omöjligheten
under Junkeputts avbildningsförbjudna H. G. Wellsmaster
en eftermiddag i medio av juli,
är idag en insektssurrande dagdröm
vid kylkondensens treglasinramning
av ett par nötväckors missilistiska nerslag
på fågelfröautomaten
en kylig slutdag i Norrbottens augusti,
när gryningen blåser i frosttrumpeten
och årstiderna skjuts in över varandra
som glasskivor i en gradvishet
som en dag som denna överraskar
i en slags ögonblicklig långsamhet
- långsam ögonblicklighet -
som en katt som ligger på lur i en uttöjd tidsenhet
och plötsligt gör språnget
in i ett centrum av flygande fjädrar;
en girigt grönsiskeslukande morrhårskonnässör;
en klotassad grönfinksgourmet
i min satorilika insikt om tidens gång
och dess sinnliga förflyttning in i stortröja
och yllesockor;
Morsøkaminen i vardagsrummet vaknande till liv
ur sin sommarsömn,
medan katten och hästarna tätar upp sina pälsar
omkring sig
och svalornas notskrift på de luftdragna elledningarna
bygger ryckiga resandepartitur;
jag kurande lite extra i Stora Drömskeppets tjocktäcke
med den fortsatta dagdrömsförevisningen av blåvingarna
- där stigen under jakttornet visade sin skoterledsegenskap
rakt ut i den sugande, gurglande myrens mountainbikeomöjlighet -
stiger inom mig
som Sommaren med Monika
på duken i ensamsittaren Ingmar Bergmans biograf på Fårö

På morgonen har allt förändrats,
och jag kliver in i det förändrade;
det förflutna hörbart hasande,
frasande bakom mig, händelse efter händelse;
händelselöshet på händelselöshet,
skéenden & ickeskéenden i jämvikt eller obalans
genom livsmönstren;
föränderligheter & oföränderligheter kopplande grepp;
det nära förestående förflutna tappande momentum
i nuets ogripbara singularitet
genom minnets olika skikt,
i förutskickat, tillönskat och undvikt,
utmynnande i en alltmer mytomspunnen
tidsanda på kvävningens heuristiska händelsehorisont,
för att ingå i tillvarons tidlösa väv av kroppslösa drömmar

Så byter årstiderna sina koder;
så ömsar de känslor i varandras gränstrakter,
futilt traktande efter varandras essenser,
utan osämja eller misshälligheter,
den ene den andres förutsättning
i existensens vice versa,
svartväxlande med grenklykor och rostiga taggtrådslängder
ute i ugglemörker
eller under andlösa stormyrars öppna himlar,
havande med höst,
prutande med exakta datum
som torghandlare i Shiraz eller Jerevan
med köpeskillingar

På morgonen har allt förändrats