När jag upphör att vara ett alternativ
är dagarna tunna kulisser
i Norrlandsskogarna

När jag inte är så påtaglig
sveper furierna Daglig & Stundlig
björkarna och asparna
grenverkligt sustomma
ur sina sommarsäsonger

Marken gulnar
Himlen blånar

Bort i backen står den långfotade röksvampen
och personifierar en känsla

Björkallén sträcker sig långt ner i tid & rum,
till postlådan vid Norbäcksskylten,
idag ärgad & ristad och cigarettbränd
med Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell
från 1964,
som måste greppas med grytlappar,
fortfarande glödhet efter alla dessa dagar,
som verkar ha följt på varandra
över verkstäders och bensinmackars pin-up-almanackor
alltsedan

När jag upphör att bestå mig med lögner
och allenasaliggöranden
ska jag tugga flugsvamp och sörpla myrvatten
och låta fysionomin göra upp sluträkningen
med kvadratkilometer efter kvadratkilometer
av belevat utlevat
i grafentunt homeopatiska sanningsspädningar

Slutscenen är ett fönster
och dagsljusets nakna fall över golvet

Inte ett ljud