Mina dikter är klotter,
tankspritt tankegods, radanteckningar,
svårtyddheter på reklamblad,
ute i marginalen på dagstidningar
eller andfått hemringt utifrån träningsrundan,
ibland maniskt bevarat i pennlösa mantran,
för orgiastiska utlösningar över första bästa papplapp,
understundom överantvardat
i halvdvalans efternattsnödpissnings vanställda skriftringlor

Mina dikter saknar all relevans,
all bokstavstro,
utom den som recipienten ofrivilligt skapar
på erfarenheters och tillfälligheters spel

Mina dikter är hånfulla kärleksförklaringar,
kärleksfulla hånfullheter,
glittrande glittertindar i samtidssarkasmen,
skarpsynta plumpheter, plumpa skarpsyntheter,
gamla vänskapers sirliga skarprättare,
oförskämdheternas messianska meståg,
pråliga påståenden högresta som massajer,
forntida ejakulationers rättsvårdare,
hundsnabba knyck- & flängjucks friformer,
eländigt långdragna vanerelationers slutliga novitjockdoser,
hela samhällsskicks oratoriska ondgörare,
lurande som stärkkragade husförhör i bankande bakhuvuden

Ja, mina dikter skänker pratsamheten semantiska finkläder
och etymologisk börd,
helig hedningastatus och plats i utvecklingen,
liksom möjligen en klunga illustra lärjungar ute i fåkunnigheten,
AI-prövade och anglifierade

- men mår ändå bäst på baksidan av ICA-kvitton
och Region Norrs frikort
eller i seriösa nödfall i sand eller snö,
avfotograferade för senare huvudroller
i långsträckta språkbegåvningar:

Klotter!