När jag åter väller ut
i min morgonkropp under täcket
och vaknar, naknar ur mina drömmar,
är jag svag, uttjänt,
febrig utan feber,
sjuk utan åkomma,
livlös utan död,
fängslad utan cell,
dömd utan dom,

utlämnad åt mina kroppsdelar,
bunden i skelettets skorpionära nedkämpning,
bältad i dagsens sanning,
ordlös långt in i diktningen

- men efter frukost & kaffe
är jag åter farbar:
Fabulerande Farbror Farbar,

tills jag, mot eftermiddagen,
är stark som en oxe,
utan botten, utan slut,
på MTB, landsvägscykel, crosstrainer,
roller, rullskidor;
i ordanhopningar, ljudkonstrande,
uppvikta böcker & bergsklättring;
alla mina årgångar: medaljer & ordnar ombonade
i en sanslös räcka dagböcker, diktsamlingar
och kompositioner;
svepskäl ordnade i utlöpare av tid,
i dagligt tal, fortsättningsvisor & växelvisor;
verksam vandels vilsamma transporter
genom en krampande värld;
multipla, mariga monologer i tystnadskulturen
medan tidens friktion mot rummets fiktion
fyller minnet med osynlighetspulver
och dags dato med kognitiv smartlindring,
snabbmat & fortskaffning