på Pluto i morgonens röda ljus

 sitter jag uppkrupen vid panoramat 

min karantän så underbar och livlös

 hur jag lärt mig att älska askan,

att läsa isolationen som en brusten mjälte

    jag drar linjer av ljus längs tinningarna,

ett annan metod att omvandla sorgen till sång

min människohud som ett filter mot strålningen

hur språket är en mask att skydda djurens sårbarhet

hur jaget är en mask att skydda solen från jorden

    isolationen smeker kropparna nakna,

isolationen smeker kropparna till honung,

   till ett skönt och likgiltigt mögel

och  inuti zebrakraniets varsamma rymd

blommar våren mödosamt så mödosamt,