I skuggan av skog finner humlan sin ro
där leker av lusten de sköna
Där glimmar violer av dagg nära mo
och dansar de små i det gröna
Det lever bland löven, på backe och höjd
när Flora syns salig av fnitter och fröjd
Med lättaste fötter från ljunglila vrår
hon rusar mot blommande snår

En roskrans kring hjässan har satt dit sig själv
ty alla väl vill komma nära
den makt som ger guldkant åt sjöstrand och älv
och smyckar de nygifta kära
Bland gröngräs och klöver det prasslar så vilt
Se, vinkorgen vilar på rödrutig filt!
Hör nävorna jubla intill med sin färg
där nässlan får kopparlik ärg!

Vår barfotaflicka slår vakt om sin sal
att skåla med henne är lycka
Att dansa till tonerna på hennes bal
och leende händerna trycka
är endast förunnat det hjärta som gror
När skymningen viskar i ömhetens flor
det bultar av ärlighet, rimmar så gott
på allt som av nåden det fått

Kom, Flora, oss hälsa med svävande glas
ta med oss på stigar i hagar!
Bjud in till en utflykt som blir ett kalas
och lyckliga själar behagar!
I skumljuset anas du, vacker minsann
Naturen är med dig, tänk om du försvann
vem skulle då nektarn till småkrypet ge
och vad för sorts värld fick vi se.



7/9 2023