jag mäter inga straffskalor
för de människor inom mig
som redan har begått brottet
jag utmäter inte min egen skuld
skuggan av ett rovdjur bland de ofödda
öppnar sitt ljus när jag hör dina andetag
    och mandelträden öppnar sina spjäll,
fyller jorden med doften av tomhet
jag har tappat bort
det som jag från början var ämnad att säga,
hur orden är en omöjlig möjlighet
jag behåller min egen oerhörda tystnad,
din röst som öppnar upp brevets klinga
som om du kan skönja mitt fruktansvärda brott
hur det ännu inte stigit upp bland de levande,
öppnar sina vita sånger
   i underjordens blommande kammare,