det store skalden satt på sin kammare, framför honom låg en kvinna med bortbrända könshår, hennes långa, ljusa hår låg över britsen och svallade ut som ett vattenfall, rummet var varmt och luktade svavel, i gryningsljuset sniffade skalden amfetamin från hennes bröst, vid hennes tinningar fanns tatueringar, ockulta tecken som emanerade ett mjukt ljus över hennes hud, skalden stod naken i sin rock och betraktade henne, det var som om hon fallit direkt ur en himlakropp, hennes hud var bränd vid lämmarna, hennes ansikte var orört som flickornas i Botticellis ”Våren”,  skalden höll en krita i sin hand som han använde för att dra en kontur kring kvinnans kropp, hon var fortfarande varm, hennes gestalt etsade sig in i honom som elektricitet, som en underjordisk sommar, utanför fönstret var staden en kropp av monotoni, ett åderbrock, ett mörkt moln av tystnad,