Joanna Arabella Ylva Greta Andersson var en kvinna som
'ville bli bedragen', enligt förklaringen som kom i och med att hon blev utsatt för bedrägligt förfarande.
Det hon egentligen suktade efter var en annan människas
möjligt försåtliga omsorger.
Eftersom det är så människor ofta nog fungerar.
De vill manipulera varandra och se vad de kan 'vinna' på
att uppträda på det ena eller andra sättet.
De flesta människor vill bli bemötta med vänlighet, det som verkar åtminstone på ytan, som om de rent personligt ville en annans själv väl.
Joanna Arabella Ylva Greta Andersson blev bemött med olika sorters uppmärksamhet, vänligt, artigt, som fyllt av respekt.
Om priset hon fick betala var på olika sätt ekonomiskt och via tjänster och saker.
Ja, då kunde hon nog tänka sig att betala priset.
För om hon kunde i sin tur besvara vänligheter med egna tjänster.
Så må det vara hänt.
Få saker var ju ändå som gratis här i världen.
Så hon lurades sakta men säkert agera fluga vilken dras till en lockande samling av väl sockrad ambition.
Så att hon klev mer eller mindre medvetet in i fällan, som gillrats så försåtligt och medvetet med viss list.
Det var det som berättades för henne att inte betala priset.
Men eftersom hon gjort det hade hon bara sig själv att skylla.
Hennes lust och hunger efter det som vi alla förefaller att föredra.
Där kan man säga att dragkampen mellan sådana myndigheter vilka representerar ansvarsfrågan och förstås privatpersonen Joanna Arabella Ylva Greta Andersson.
Att det är ett hyggligt vanligt namn innebär såväl fördelar som nackdelar, tycker hon själv.
Dels för att kunna känna sig anonym och annars för att hon inte 'sticker ut' och kan känna sig som en egen personlighet.
Ungefär som någon känd person historiskt sett.
Någon kan heta Pher Andhers Ohssian Berghstrand eller exempelvis Napoleon Bon a part.
Frågor som gäller just hur mycket eller litet och inom vilka områden, en människa har personligt ansvar eller faktiskt rent juridiskt kan förväntas förstå sig på att ha det.
Om Joanna Arabella Ylva Greta Andersson skulle få hjärtinfarkt eller diabetes, vilket egenansvar kan i så fall åläggas henne själv, förväntar sig en möjlig omgivning ens att hon skall behöva börja förstå, inse, faktiskt rent praktiskt ta det.
Hon ville kunna ta det när det gällde exempelvis egna spontana val av gardiner och krukväxter, klädsel och skobeklädnad.
Men så fort något kunde gå henne emot eller kännas tämligen obekvämt, då tyckte hon att ansvaret gärna fick ligga någon annanstans.
Då hon lyfte luren efter att den sjungit på nationalsången i Canada, hördes hon yttra som förebyggande svar, imiterande en högst seriös och inspelad röst
'Det är många bedragare som ringer just nu.
Var god försök igen senare'.

(Utredningen av fallet är ännu inte kronometriskt afslutad)