Då jag blev stor började jag genast glömma
var jag ställt min bil, lagt mina nycklar samt
att jag skulle köpa toalettborsten, några fina
lökar och en sådan där bukett blommor till mor.

Jag lekte även den där kära gamla leken
'gömma cykel'. Jag gick ut på stadens gator
för att nästan på impuls hitta en olåst cykel.
En cykel utan låsning kring ett i marken som

förankrat föremål, menar jag. Sedan lyfte jag
denna cykel per annan människa. Jag dukade
upp en invecklad historia och övertalade tjuven
om att stjäla cykeln eller i alla fall ställa den

bland andra cyklar och tänkte då på var gömmer
sig en dåre bäst, om inte bland andra dårar?
Sedan satte jag mig att spana i ett fik eller ställde
mig i ett gathörn som för att vänta ut den möjligt

fallande nederbörden och ville se det som möjligt
uttrycksfulla beteendet hos den som kom till platsen
där åkdonet lämnats och sedan som själv spanande
efter sin egen kära ägodel. Men eftersom jag ej hade

'all tid i världen' just då, fick jag snöpligt lämna
platsen redan efter tre timmar litet drygt så där.
Jag begav mig hemåt för att ta del av familjens
högtidliga öppnande av måltiden samt berättade



o