Bitvis kom vi varandra för nära

När vi bara försökt hålla en distans

En människa sa att jag bara stod där

Och att jag var känd för det

Men det var bara några ögonblick

Av helheten utan en nyanserad holism

I rörelse har jag oftast varit

Till varje människa hör något unikt

Och hunden fortsätter att skälla

På människor den träffar för första gången

Sedan efter några gånger de har setts

Håller den sig lugn och tittar förstrött

Hunden gillade att krama våra ben

För att visa sitt beroende och tillgivenhet

Av att människan föder den med mat

Nåden kan komma till den som blivit välsignad

Och frälst genom sin tro på det som hänt

Kan vi förlåta varandra för att de anser

oss vara så olika men lika värdefulla??

Taleptox Skrev

Den 20231029

<+>