Ute blåser vintervind
griper tag i rödan kind
vit står sommarns forna gröna äng
täcket ligger över deras säng
där ska de sova
tills en ny vår sig lova

Snökristaller båda gott
för små växters ödeslott
vatten kommer till den lilla rot
som så gärna står och tar emot
först så ska den vila
ingen idé att ila

Så är ock för mänskans liv
mörkret blott ett tidsfördriv
tills det finner våran hjärterot
först då finner våran smärta bot
sen så ser vi ljuset
inget är längre fruset