"Du fyller två år den fjärde november", sa farmor till mig.
"Lena är för liten, det förstår inte hon", tänkte mor.
Men farmor upprepade det många gånger "du fyller två år den fjärde november".
Sen var mor på barnavårdscentralen med mig. Jag minns att jag gick på golvet och tittade, det var spännande och nytt. Mor satt på en stol, och som jag minns det såg hon stolt ut.
Det var andra mödrar där i väntrummet, de hade barn i knäet. Jag minns att Ann-Margaret, som jag senare blev klasskamrat med, satt i knäet på sin mor Greta. Jag tyckte att hon var lite för stor för att sitta i knäet, hon är född tidigt på året och jag är ju född sent på året.
Det kom en kvinna in i väntrummet och vattnade blommorna. (Det var doktorinnan berättade mor för mig senare.)

"Hur gammal kan en sån här liten tös vara?", frågade hon mig.
"Tå år ärde ämber", sa jag.
"Vad säger hon?", sa kvinnan.
Mor förstod inte riktigt, men Greta fattade och svarade:
"Hon säger att hon fyller två år den fjärde november".
Jag minns, men det måste väl vara en kombination av mina egna minnen och av vad mor berättat för mig.
Mor berättade sedan detta för släkten och därför får jag ofta höra av någon kusin eller faster, att idag är det den "ärde ember", när jag fyller år.