Vad var det
egentligen man måste
för att känna att man dög

Bara goda föresatser
samlade på hög?

Var det kanske det där
man aldrig gjorde
som man kanske borde gjort

Eller var det egentligen
inte som man då trodde
så förskräckligt viktigt och stort

Kanske lät man högen
bara ligga i ett hörn
och damma igen

För att man varje gång
man såg den växa tänkte
Låt den bara ligga
det där kan jag göra sen