FUCK YOU ALL!

att poesia för en asfalt
är lika givande
som du är patetisk

jag finns inte ens
och då talar vi inte
metaforiskt

dina lögner är som
en ara bland stadsduvor

eller jag menar stadsduvor
runt en ara
som till slut äter
rännstenspommes
långsamt putsar sina
tillsynes gråa vingfjädrar
nån häller en takeawaymugg lattemacciatoextrashottmedsoyamjölk
på fågeln, och skriker "duvjävel"
den bajsade på fontänräcket
ja, för var annars?

(hur kunde duvorna?)
tänkte aran

han tog sina sista andetag
under bänken
ja där, invid fontänräcket