Så tar då åldern ut sin klara rätt
och rynkan vecklar ut sig och blir mången.
Det som har gått att se är redan sett
och ljuden stannar upp i hörselgången.

Ej längre retar smakerna på tungan 
och lukterna får fadda drag av lik.
Det rosslar och det piper ifrån lungan.
Endast på ålder tycks den gamle rik.

Men öga, öra, tunga, näsa, hud
blir ersatt med ett inre, sjätte sinne,
när syn och smak och känsel, doft och ljud

blir utbytbara mot ett hjärtas  minne.
Det andliga och sinnliga därinne
är ålderns sätt att komma nära "Gud"!