Afton. Sitter på balkongen och kedjeröker och lyssnar på Iron Maidens album Killers. Låten som spelas just nu är själva titelspåret.

"Killers, behind you!", sjunger Paul Di'Anno.

Jag drar ett djupt halsbloss på cigaretten. Jag njuter.

Jag är utåt mitt vanliga jag mot familj, släkt och vänner. Skämtsam, glad. Det är bara mina allra närmaste vänner som känner till stormen som rasar inom mig. Min familj vet inte att mitt inre långsamt mördar mig och att den enda som hjälper är att skära mig själv.