Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

varannan vecka (1)

 

 

 

 

 

på tåget mot Stockholm, varannan helg, upp till Stockholm igen,
det småländska höglandet som svischade förbi utanför fönstret, granskog och åter granskog, granskog nedsänkt i dunkel, granskog upphöjt i eftermiddagsljus, granskog över vilken snön föll och fick mig att tänka på jul, Småland var trist och intetsägande, Nässjö är staden som gud glömde, en mörk dimma öppnade sig i min kropp när vi passerade Nässjö, som om jag fanns där någonstans, satt på det lokala hotellet i hotellbaren och drack en lager, som om jag alltid hade levt i Nässjö, och att jag nu var någon slags ängel som passerade förbi i en annan dimension, jag gick till restaurangvagnen och köpte en Mariestad, satte mig vid något fönster och lyssnade på tre män som satt på andra sidan, en äldre kvinna satt bakom mig och tittade ner i sin mobiltelefon, hon hade ett knallrött läppstift som fick den rynkiga munnen att framträda än tydligare, en stillsam och resignerad sorg lyste i hennes ögon, jag vet inte om hon var vacker, men min blick sökte sig mot henne, jag lyssnade på Timber Timbre, det luktade svagt av urin i vagnen då jag satt rätt nära toaletten,
jag tänkte på tiden när vi brukade åka till Köpenhamn och gömma gräset i lådan med pappersservetter, lantliga hus och stugor avtecknade sig utanför fönstret, liv som stannat upp, liv som stelnat, liv som aldrig existerat annat än i en avlägsen dröm. Småland; det oändliga ingenmanslandet, en öken av granskog mellan Skåne och Stockholm, jag köpte ännu en Mariestad, det hade kommit in en mörk fågel i tågvagnen som nu flög runt ovanför resenärernas huvuden, en tågvärd kom springande efter och försökte få tag i den med en grå hink, jag läste några stycken i min bok som jag haft i många år, den åldrades i takt med att jag själv åldrades, den var som ett träd under årstiderna, jag läste och löste upp mig själv, jag läste och blev en skugga på ett tåg mot Stockholm, jag längtade inte efter något särskilt, den mjölkvita himlen utanför fönstret la sig  över tillvarons vedermödor som en hinna, från någon av vagnarna längre fram kunde man höra hur de försökte få tag i fågeln, de hade utan framgång försökt få ner den i hinken, och nu flög den omkring ovanför resenärernas huvuden och skapade kaos,
(fortsättning följer eventuellt)

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 42 gånger
Publicerad 2023-11-23 11:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP