Förlåt, jag vet, man bör ej störa, men vill fröken va´
så snäll och låna mig ett öra?
-vem är ni, och var ni lustig nu?
Att säga så som det ni sa, sen´ gå på och tro att
allt blir bra, då skulle ni väl må!
-snälla fröken lilla, jag tror mig se, ni anar ej
nåt´ illa.
-jag postulerar vad som synes mig solitt,
nått´ jag ser och sedan tror jag vet, ja, jag hör,
förnimmer, hur ni kråmar som en trånsjuk get.

-ser ni blott en bockad fot, gott, då blir ni
min apologet; värre är, jag trillat ur Apollons vagn,
turligt nog i famn på musor tre; jag är poet!
Nyss sökte mig parnassens vicevers, nämnde så,
lindat i försynt kontext, att musor tre, var och en,
förväntar sig en vacker text; en hyllning, som,
var för sig, är bäst!
-min herres hemslöjd roar nog att höras; det öra
ni förfrågat förlänas er att röra; med er, hur är
det bevänt? Ponerat, en fröjd för mig att se och röras!

-tack för det, lyssnar tacksamt är på tå, men på
vilken versfot ska men stå? Tempot mitt ska tämjas,
takt och ton ej för den andra vämjas; övermaga rader
tömma tomma fraser, väderspända ord;
verb får böja sig, nöjas, se sig höjda ur mitt löjes
skimmer; min hexameter fixas, får ej längre med
dess taxameter trixa; min bikt är kort men god,
vice versa blir mitt versmått, sanna mina ord!

-att ni av musor tre för famntag krävs tribut,
vidimerar ert befängda prat; era floskler kräver
en sufflör; gör mig, märkligt nog, på gott humör;
jag tar er med som pant, nu går vi hem till mig!

-------------------------------------

Vad händer sen' ? Fortsättning följer...