På julafton träffas vi, familj, släkt och vänner för att ha det så där mysigt och riktigt få rå om varandra. Vi hånar och förnedrar varandra och är så där härligt självklart spydiga och imfama.
Barnen kastar mat på varandra och i hela köket och atmosfären är godhjärtad och på topp. Vi står och skriker åt varandra och slagsmål bryter ut och alla är fulla. Tomten går på stesolid och vodka och julklappsutdelningen blir till ett obeskrivligt urartat kaos. Polisen anländer och skjuter varningsskott upp i taket. Mormor och morfar går på LSD och dansar nakna på bordet och barnen är något otroligt uppe i varv. Farfars senaste älskarinna får en hjärtinfarkt och dör och mamma och pappa slåss. Det blev en fin jul i år igen och alla skiljs åt som allra bästa vänner. Julfriden sänker sig över ett harmonisk och fullständigt raserat hem men kärleken vinner alltid i det långa loppet. Pappa blöder ymnigt och ambulansen anländer. De älskade barnen står och vinkar farväl. Mamma gråter av pur ömhet trots att hon hatar sin jävla man. När det inte finns någonting kvar i livet så är i alla fall alltid Gud närvarande och vill ge sin kärlek till onda och goda. Grönsångaregatans radhusidyll går inte att rubba och människor är mätta och glada.