De känslomässiga analfabeterna. De odrägliga trygghetsnarkomanerna som tycker att allt ska ske på deras villkor. Jag kan inte andas och går hem till de friska och mycket mer mänskliga katterna som ligger och vilar i sin genuina magi. Jag hungrar efter det öppna och vilda livet som är ett chocktillstånd av en kärlek som aldrig ger upp och som alltid slår tillbaka. De känslomässiga analfabeterna som irrar som spöken i mörkret och aldrig hittar hem. De odrägliga trygghetsnarkomanerna som tycker att allt ska ske på deras villkor, som lever i sina kokonger av TV och taco-buffé kryddat med mobiltelefon och en förnekelse av längtan, ett ständigt undvikande av allt som innebär ett hot mot allt är lagom, mot allt det som är helt förutsägbart och utarmande. Jag går hem mina katter som är mycket mer mänskliga och friska. Hellre ensamhet än 5 stycken halvdanna så kallade vänner. Hellre det öppna och vilda livet som är ett chocktillstånd av en kärlek som aldrig ger upp och som alltid slår tillbaka.