Att ha Gud som sin bäste
vän är att aldrig vara ensam.
Jag skriver mig ur mörkret.
Jag talar mig ur försteningen
och dagdrömmer mig ur
samhällets tvångströja av
var normal, ut och shoppa
och tro inte att du är speciell.
Det är något tvångsmässigt
absurt att vara människa i
denna svulstigt surrealistiska
tid då människor går under.
Jag skriver mig ur mörkret
och talar mig ur försteningen.
Jag svävar på ett moln med
brinnande vingar och jag inser
att jag ska dö en dag och hur
fantastiskt skönt det ska bli.
Jag sjunger på en sång
som skingrar alla lögner.
Att ha Gud som sin bäste
vän är att aldrig vara ensam.