sparkar stenar runda i antarktis
finner ingen mening med all kall is
händerna i fickorna överallt
finns det inget bortom mitt förfall

lika skakig nu som jag var då
om och om som om det var igår
täckt i lager men aldrig din kropp
vävd bland mina ord men bortom hopp

alla mina omvägar leder hit
bortom allt jag en gång kallat vi
bortom allt mitt tvivel och min feghet
finner jag att svaren låg i stegen

om omvägar är romantiska
måste man väl till slut gå vilse
vissa saker lärs av väntan
andra av tid