sparkar stenar runda i antarktis
finner ingen mening med all kall is
händerna i fickorna överallt
finns det inget bortom mitt förfall

lika skakig nu som jag var då
om och om som om det var igår
täckt i lager men aldrig din kropp
vävd i mina ord men bortom hopp

alla mina omvägar leder hit
bortom allt jag en gång kallat vi
bortom allt mitt tvivel och min feghet
finner jag att svaren låg i stegen

om omvägar är romantiska
måste man väl till slut gå vilse
vissa saker lärs av väntan
andra av tid