And what a girl needs
Is not the same thing.

Efter spenderat 6 år av konstant gnäll, missnöjes utbrott, konstant emotionell manipulering för att kuva mig, så tillslut lyckades hon få mig till en punkt där jag absolut inte brydde mig längre. Alla hot om att jag mår dåligt, vill dö, hotar med att ta sitt liv föll nu på döva öron. Ingen som längre är intresserad av att leka hennes bullshit lekar.
I gave her what she needed, but that is not what this girl wanted.
Svårt att säga om hon gråter ensam nu eller ej...
Men jag gråter inte, tvärtom, jag har aldrig känt mig så långt ifrån tårar. Jag känner att för varje dag, kommer min personlighet sakta tillbaka, den hon kvävde så ypperligt.
Jag inser att jag inte är snygg nog för att känna att jag kan ställa riktiga krav, som att sluta försöka kontrollera allt jag gör, och min mentala hälsa är ingen matta att torka av sig skit emot.
Jag är glad över min frihet utan att hatar henne för något utav det! Hon har rätt att uttrycka det hon behöver uttrycka, och har rätt till att ställa krav på det liv hon vill ha...
det jag har insett sedan det tog slut är att det har jag med. Ingen kvinna behöver gå med på det, men jag har också rätt att leva mitt liv.