Gryende förnyelse


Låt solens strålar lära oss något
av det oönskade,
må vi finna vägar som leder
till de grönskande.
Låt oss vattna det som ger liv,
istället för att så kniv.
Låt oss gå dit, där musiken klingar
och bringa fram kraften
som fäller ut stolta vingar.
Den strävsamma vandringen genom
bergspassets mörker är över,
nu får vi komma ut på lekängen
bland daggdroppar och soltänd klöver.
Låt oss trampa upp nya stigar
mot regnbågens slut,
för att finna solvärmen vid stugans knut.
Allt det vackra i livet
bor i ett enda andetag,
bortom alla hårda ord
finns ett famntag.
Leken har aldrig dött,
för det kan inte dö,
det som ständigt blir pånyttfött.
Hoppets ljus har tänts nu ikväll,
då jag vilar i mitt trygga tjäll.
Nya källor springer fram ur bördig jord
och då vi tröttnat på tunga trasselord,
kan vi kasta alla bokstäver i havet
och flyga ovanför det tyngsta kravet.
Låt oss upptäcka nyöppnade dörrar
som öppnar alla längtande hjärtan,
se äventyren bortom smärtan
och där,
där vid horisontens saknad,
där,
där är det äntligen dags att vakna...
Kom och så frön av gryning och ro,
på andra sidan bron
finns en helt ny sorts tro,
den som är mer än tankar och ord,
den som dukar glada nyheter på vårt bord.
Jag har en längtan
som jag inte är ensam om,
så kom,
kom,
kom och låt oss börja om