Jag följde henne i hennes fotspår,
hon,
hon som blommar om vintern.
Jag andades hennes dofter
av friskhet och frid.
Det som kan blomma i mörkret
blir de skatter vi gräver fram
i vårens ljusnande dans,
då de uppenbara blommorna
sprider sin välvilja.
Vid vinterelden odlar hon sin tunga
inför vårens tal.
I sitt ide föds en idé
i hennes vinterhjärta:
Stillheten sår frön
som läker rörelsernas sår.