Jag är snäll.
Jag dubbeljobbar och sköter hushållet.
Min älskade man Yngve har
hand om min privata ekonomi.
Han tycker att jag är slapp i huvudet.
Jag passar alltid in i alla sammanhang.
Jag kompromissar så gärna.
Jag utplånar gärna mig själv
för man måste ju ställa upp för andra.
För någon snällare än mig finns inte.
Självkänsla och integritet är inte så viktigt.
Jag är född till att vara till lags.
Man får ju vara glad att man inte är övergiven.
Lite stryk då och då har väl ingen dött av.
Lite totalmobbing tål man.
Alla kvinnor är naturligt underlägsna männen.
Jag är snäll.
Jag är en martyr och ett helgon.
Våra barn mår bara bra.
Vad det är underbart att leva
trots att min man tvingar mig att stå i skamvrån för allt som går snett är mitt fel.
Yngve är innerst inne en fin man
och duktig kulturskribent på stadens tidning.
Det är han som bestämmer allting,
hur man ska tänka och bete sig och så.
Våra barn mår bara alldeles utmärkt.
Yngve är stor och stark och aggressiv
när han inte får precis som han vill.
Men jag har ju min hemliga tro på Gud.
Jag är en martyr och ett helgon.
Jag passar alltid upp på min älskade man.
Jag är så stolt över Yngve.
Han vet ju alltid bäst.
Barnen mår toppen.