Gud är en poetisk markör
i Jagets oproportionerliga överdåd,
samtidig hämsko & syndabock,
påskylld och tagen till vittne,
envis slagdänga
i mänsklighetens tour de force
genom en evighet strödd med stjärnor
och avstånd
och påhittiga vapenslag,
mellan den plötsliga insiktens satoriljus
och demensens tätnande dimma;
mellan ”på tapeten” & ”under mattan”

Ja, Gud är en rosenbuske i skritt
genom hämndbegären;
någon som står starkast obevisad
och spricker som ett troll
i klarsynens kalla ljus;
en luguber lönndom från Zoroaster
till Dalai lama,
från Augustinus till Målle,
från Moonsekten till Antje Jackelén