Så kära blev Agnes och Aron den natt

de dansade nära varandra så glatt

I månsken vid logen till spelmansfiol

De älskade sedan vid pors och viol

Men älskogen frukter i skötet ju bär

Gravid blev vår Agnes men Aron var där

Och lovade Agnes att gifta sig snart

De älska varandra, det var uppenbart

Men Aron var knekt i vår stora armé

Så snart de förlovats kom bud, ack och ve

om kriget i Norge så Aron fick gå

Men innan han gick bort så sa han som så:

”Jag kommer tillbaka, min Agnes, jag svär

vår kärlek är större än krut och gevär

men utan den lön jag på slagfältet får

är kärleken rotlös vid torpet vi står”

Vår Aron han for in i krutrökens larm

Och drömmen om Agnes den höll honom varm

Ack, många soldater fick möta sitt slut

Men Aron fick leva, kom helskinnad ut

Han for snabbt i droska till Agnes så fort

Men allt var förbi när han kom till sin port

För barnet var fött men för sent han kom dit

För död låg nu Agnes i sängen så vit

Det barn som hon fött det fick leva, jovisst

Men Aron och barnet sin mor hade mist

Och för att få slippa att leva där arm

Han for till Amerika, startade farm

Och barnet, döpt Agnes, hon gifte sig rik

Men grånande Aron blev aldrig sig lik

Han drömde om logen och spelmansfiol

Om älskogen där invid pors och viol