Jag sjunger skillingatryck nu åter

Om brustna hjärtan och barn som gråter

Här kommer ett om en liten tös

Som vars föräldrar dog och som frös

Hon hette Hedda var fjorton vårar

När mor och far de bars ut på bårar

De dog i tyfus i sköna maj

I Heddas hjärta där sa det aj

Då Hedda fattig fick gå på vägen

Och tigga brödbitar där så trägen:

”Kan jag få bedja om lite bröd?

Min mor är borta, far också död”

Hon gick bland blommor i sköna lunden

En liten tröst där en vår, den stunden

Men vår blev sommar och sommar höst

Och höst blev vinter förutan tröst

En vinter gick hon så tungt och skrocka

Då fick hon se något fint att plocka!

En liten blomma där snön var låg

Hon satte sig och på denna såg

”Åh, vackra blomma!” sa hon och drömde

Sig bort till våren så att hon glömde

Att dag blev natt där hon satt och log

Hon somna in där, av köld hon dog

På Heddas griftefärd kom där inga

Men högt i skyn hördes klockor ringa

Hon dog i oskuld i vinterland

Med en blåklocka uti sin hand