Dödens mättnad avtar
trots att vi får upp flåset
dödens små narrar
dansar
viftar med ögonfransar
bönar och ber
om att få
mer och mer och mer
tid
till att uppehålla bödeln
teatern framförs
med kallsvettig hud
och ont i magen
torkar vårt ödes tår
innan den ens fallit
lurar oss själva i stunden
att yxan är kvar i sitt hölster
men så länge dagarna går
kommer trots ekologisk
närodlad gurka
slutet alltid vara nära
redo att förtära