Det var en gång en katt som bodde i ett stort hus. Katten var mycket stolt över sin hörsel, syn och lukt. Han tyckte att han var den bästa jägaren i hela världen. Han brukade smyga runt i huset och leta efter möss att fånga. Han tyckte att det var en rolig lek att jaga och skrämma de stackars mössen.

En dag hittade han en liten mus som gömde sig under en stol. Katten smög sig närmare och närmare, tills han var redo att hoppa på musen. Men precis innan han skulle slå till, hörde han ett högt ljud bakom sig. Det var husets ägare som kom in i rummet. Katten blev så rädd att han sprang iväg och gömde sig under en soffa.

Musen passade på att fly från stolen och springa till sitt hål i väggen. På vägen mötte han en annan mus som hade sett allt som hände. Den andra musen frågade:

- Hur klarade du dig undan katten? Han är ju så snabb och stark!

- Jag hade tur, svarade den första musen. Husets ägare kom och skrämde bort katten.

- Du vet, sa den andra musen, katten är inte så modig som han verkar. Han är rädd för människor, och för andra djur som är större än han. Han är bara bra på att jaga små och svaga djur som vi.

- Är det sant? frågade den första musen.

- Ja, det är det, sa den andra musen. Jag har sett det många gånger. Katten är inte så smart heller. Han tror att han kan se i mörker, men han kan inte se färgerna. Han tror att han kan höra allt, men han kan inte höra de ljud som är för höga eller för låga för honom. Han tror att han kan lukta allt, men han kan inte lukta de dofter som är för svaga eller för starka för honom.

- Vad intressant, sa den första musen. Jag visste inte det.

- Nu vet du det, sa den andra musen. Och du vet vad mer? Katten är inte så lycklig som han verkar. Han har inga vänner, bara fiender. Han leker inte med andra katter, bara med möss. Han har inget roligt, bara tråkigt.

- Stackars katt, sa den första musen.

- Ja, stackars katt, sa den andra musen. Men inte så synd om honom att vi ska sluta vara rädda för honom. Kom, låt oss gå och varna de andra mössen om katten. Kanske kan vi hitta ett sätt att lura honom eller skrämma bort honom.

- Ja, låt oss göra det, sa den första musen. Tack för att du hjälpte mig.

- Ingen orsak, sa den andra musen. Det är vad vänner är till för.

Och så sprang de två mössen iväg, glada och nöjda. Katten låg kvar under soffan, ensam och ledsen.

Moral: Storleken är inte allt. Det är bättre att vara snäll och smart än att vara elak och dum.