Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt som använder lögner som metafor för självförtroende och förtroende till andra.


Lögnerna

Vissa lögner man säger till sig själv,
måste de synas?
Måste de se ljuset?
När man går runt i stan utan att ljuga till en enda människa en hel dag.
Lögnerna man säger sig själv, tills man tror de är sanna.
Som att man var är stark nog att klara av det där.
Lögnerna som tog en dit där man står,
som blev sanna.
Växte och förvandlas till något annat,
En tro på sig själv och på andra,
i solnedgångens ljus.




Fri vers (Prosapoesi) av Max Jonatan Niklasson
Läst 67 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-01-24 08:31



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Jag har ingen tro på människan, men däremot på Jesus.
2024-01-24
  > Nästa text
< Föregående

Max Jonatan Niklasson
Max Jonatan Niklasson