Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Fotocollage av egna foton


En vas på ett bord

 

Dag för dag
förvandling
din slutenhet öppnas

Den dolda
svarta färgen
blottläggs
för ögat

Ett efter ett
faller bladen
på bordet

Ett tåg
passerar
alltid på väg

Ett barns skratt
klingar kvar
i mitt minne
när vasen töms på vatten

Bladen faller
ett efter ett
mot golvet
stjälkarna viks
för att passa
i en soppåse

Vinden
vrider
sig
runt
höghuset

Jag möter mig. själv
på ett fotografi
i bokens titel
en huvudlös människa

 

©Eva Hedlund fd Langrath 2024

 




Fri vers av Eva Langrath VIP
Läst 80 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2024-01-28 11:32



Bookmark and Share


  Blomma-Stjärna VIP
att se en tulpan - i ord och bild - följa dess väg ända ned till soporna - som att följa människan till graven - och därifrån kanske möta sig, i en vind eller på ett fotografi....
väcker tankar!
2024-02-03

  Bibbi VIP
Begrundar.
2024-02-03

  Kajan VIP
Inledningen blir en liknelse för våra mänskliga själar; sakta uppenbaras vårt innersta, och det jordiska livets förgänglighet. Ändå , eller kanske just därför , är det viktigt vad vi företar oss.
2024-02-02

  Anya VIP
"Ett barns skratt
klingar kvar
i mitt minne
när vasen töms på vatten"

Precis så! Mycket skickligt fångat. Lyssnar på Arvo Pärt och läser din vackra dikt. De passar ihop.
2024-01-30

  Sparvögat VIP
En vandring som i livets blomma ~
fina bilder som speglar orden…
2024-01-29

  Emanuel Sigridsson VIP
Jag tycker om ditt sätt att binda ihop vasens olika faser med dess kontext. Återigen bildrikt!
2024-01-29
  > Nästa text
< Föregående

Eva Langrath
Eva Langrath VIP