Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
www.ordensaventyr.com för mer känsloladdade dikter.


Efter ditt avsked

Tiden går och jag står vid mitt fönster
Blickar ut medan årstider passerar framför mig
Önskar jag kunde bli ett med naturen
Väck mig när allt är över, torka mina tårar
Jag ville så gärna vandra där ute med dig vid min sida
Men du lämnade ett tomrum inom mig
Jag har inte varit mig själv
Sen dagen du gick bort, framför mina då lyckliga ögon

Vi var förenade, vi hade sagt ja, min själsfrände
Du dog i kriget som råder i syd
Vore jag en krigare, skulle jag dött där med dig
Men nu står jag här i min sorg
Sakta dör jag, utifrån och in
Ser glimtar av dig i skogens dunge
Minnen utspelar sig i mitt inre
Du är på repeat, jag har fastnat i tiden

Krigets makter slaktade dig, fick inte ens begravning
Du dog för inget, förintades och lämnade mig
Hur ska jag bevandra marken utan dig vid min sida
Vi var ju menade för varandra, varför lämnade du mig
Hur kunde makten sätta ditt liv på spel
Hade jag aldrig någon talan
Barnet vi aldrig fick, alla minnen, mina ögon tåras

Tiden går och jag står vid mitt fönster
Väntar än idag på att se dig komma gåendes
Men i hjärtat vet jag sanningen, du är död
Ett lik som ruttnar någonstans i krigets kalla dagg
Och jag är övergiven, söndersliten
Aldrig mer kommer jag bli mig själv igen
Du var för stor del av mig, den delen är nu borta




Fri vers (Fri form) av Spiken VIP
Läst 59 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-01-31 12:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Spiken
Spiken VIP