Greta är en sådan märklig människa. Om någon frågat
henne kunde hon ha sagt om livet att det är för kort för
att inte göra två saker samtidigt. Som att rida på sin kille
i full (!) karriär och samtidigt

se en spännande frågesport i teve och dessutom ha en
granne som kör sitt rullskridskodisko i våningen ovanför.
Samtidigt anser hon att krig gör sig bäst att höra berättas
om ungefär femtio år efteråt.

Av någon anledning vill hon inte befinna sig mitt i stridens
hetta. Hon vill inte dö i direktsändning, bli av med den arm
som för stunden håller i en kopp rykande nygjort kopp hett.
Hon säger sig vara villig

att resa till Spanien på semester på en vecka, fjorton dagar.
Men hon känner sig inte direkt attraherad av att bo på ett
ställe som när som helst kan råka ligga en smula illa till
eller i vägen för en större

skogsbrand. Hon kan säga sig se fördelar med att spana in
människor på ett fik i Paris, några stenskott från ett slags
torn i metall, vilket verkar sträcka sig mot skyar i den stan
samt hysa en viss egen frihet.

Hellre än att ligga över knäna på någons morfar och få smisk
som vore hon fyra år gammal och råkat rusa i vägen för någon
som lagat mat till hela familjen i ett kök strax utanför Köping.
Där Isaksson's har sin stuga.

Greta har berättat för Vera, Barbro och Ebba om en gång på
teatern som en av skådespelarna, hon valde att inte nämna
Jörgen vid namn, utan hålla namnet utanför själva händelsen.
Som Greta kan vara en smula

omständlig och falla ut i sidospår, måla utanför ramarna, går
berättelsen i mera korthet ut på att 'Jörgen' berättade för
Greta att om han inte fick röra vid henne då och då, kramas
o pussas och betrakta henne

som var hon en bit av dekoren, då kunde hon ta adjö av sina
möjligheter i den delen av landet. För vem vill jobba med
någon som inte på allvar låter sig manipuleras? Ja, och det
var då hon mera offentligt

på scen inför fullsatt salong, tredje föreställningen efter
premiären, som Greta med sitt faktiska tonfall, som det
kanske inte gick helt spårlöst förbi, hon en efter en satte
sina mentala knivar i ryggen

på motspelare 'Jörgen'. Sedan han, av hälsoskäl, valde
en något annan väg i livet och blev 'plankstrykare' på heltid,
gick vägen i stort sett 'bara framåt, för Greta sedan. Mera
om Greta på sidan 344 i hennes bok.

En självbiografi, fritt berättad av henne själv och som kan
tänkas komma ut hösten 2037, med litet tur i bagaget, om
en säger så. Och känner du någon som Greta, så förstår du
även resten av sagan om henne.