En mjältsjuk asfaltsblomma
spelar rysk roulett allena
och om han verkar pigg och glad
så döljs det bra i en fasad
för det är bara ångesten
och en längtan efter Döden.

Förföljd av otur,
när det hans tur?

Det skiter sig (alltid)
men det löser sig (alltid)
sen skiter det sig igen.

Färgglada höstlöv faller
från halvnakna träd.
Hans barndomstrauma är en
välsignad förbannelse,
han är olyckligt nitlottad
och kommer aldrig få rättvisa.

När han förlorat allt
så kan han göra allt.

Det skiter sig (alltid)
men det löser sig (alltid),
sen skiter det sig igen.

Hans liv är ett öde
värre än Döden.

Smärtan var bara tillfällig
men belöningen, den är evig,
och när han hämtas av en lieman
så kommer han kunna känna att
”Det där, det gjorde jag bra”
och ”vilket äventyr det var”.

Det sket sig (alltid)
men det löste sig (alltid),
sen sket det sig igen.