i musiken
sköljs jag med

jag drunknar
i impulserna jag får
i mina egna idéer
om flera dikter
om en novell jag inte vågat mig på än
om det där livet
om att försöka vara människa

impulserna
de bara svisch förbi
avslappnat joggande
giraffer elefanter hörningar
lekfullt hoppande
delfiner späckhuggare kaskeloter
fulla av hopp flygande
knorrhanar bläck svärd segel fiskar
djupt dykande
lommar sulor lunnefåglar
med fenande vingar

tolv flyglar gapar
var och en stämd exakt i var sin
av de tolv
tonarterna
blott ton a
av samma längd i vågorna
alla tolv gånger åttioåtta dämpare
svävande uppe i luften
ovanför strängarna
du står mitt bland dem
alstrar en enda ton
den
fyller rummet
med alla sina vänner
flyglarnas resonerande strängar
och du
som sagt
mitt i

bach
måste ändå varit
i sydöstra afrika
tagit med av det han hört och sett
bland alla sjungande dansande spelande
innan han uppfylld kunde ta sig hem
till mer tempererade trakter
för att börja komponera cellosviterna

musik
var det som från början
fick oss att försöka bli till människa
vi försöker än idag

tänk att
strupsång
didgeridua och jagandet
tango samba
jiggs 'n' reals
jojk 'n' ragas
björk och bach
blues och krach
åkallad oljud
allt
kan vi kalla musik idag

det mest idiotiska
vi människor någonsin gjort
tro att musik och dess kraft
är gud
hur många hade annars kunnat leva långa lyckliga liv
ja det
till och med
med varandra

vi hotar
med djävulen
fast det är ingen annan än vi själva
så till den milda graden
självaste fan
och i vår egen hemmasnickrad evighet
ah men
mässar vi högt
tro
för bövelen tro
din jävel


skapa spela sjung
musik
nej
ännu mycket mer än det vi gör idag

låt våra egna djävulska ljud
låt skjutandet låt bomberna
låt mördande kemi
låt pandemisk smitta
låt skriken av alla
torterade våldtagna döende
få tona ut för gott

istället
skapa spela sjung
så mycket mer musik

ifall du trodde det
musik är inte till för kapitalet konsumtion
musik är livet
låt oss leva den istället
dansa den sista guda- djävulsdyrkan
ut med svettens första droppar