Lina går mot dörren. Vänder sig inte om. Säger inte hej då. Att Han bara kunde. Hon fattar det bara inte. Hon skulle aldrig förlåta Honom. ALDRIG.
"Men Lina... de va ju för fan inte meningen. Jag va ju full. LINA" Han skriker efter henne, men hon vänder sig inte om. Lina hör att Han går efter henne och hon börjar springa. Han ger upp och går in till sig. In i sin jävla håla.

Lina sitter på busshållplatsen och väntar på bussen som går ner till  stan. Hon upptäcker ett alldeles för välbekant ansikte som närmar sig. Det är Han. Lina sitter orörlig kvar på bänken när Han sätter sig bredvid henne.
"Hej" säger Han."Hur ere?" Lina svarar inte utan stirrar över på andra sidan gatan.
"Har du glömt hur man pratar eller? Du kan ju i alla fall säga nåt"
"Jävla svin" säger Lina. Han sitter tyst och ser på henne.
"Det var väl inte mitt fel, jag blev ju full"
Lina blir arg och utbrister:"Nehe, vems fel va de då?" Då händer det. Det som hon aldrig trodde att Han skulle göra. SMACK. Ett slag i ansiktet. Lina sätter handen mot kinden och känner tårarna rinna.
"Jävla fanskap" mumlar hon. SMACK. Ett till slag träffar henne. Varför gjorde Han så? Det var ju inte hon som hade gjort något. Eller?
Lina hör att Han går där ifrån. Långsamma hasande steg, som en sömngångare. Vad hade hon gjort för fel? Svaret är inget.

Två veckor senare ser Lina Honom, tillsammans med den där tjejen. Lina vänder och springer. Varför hade hon inte förlåtit Honom? För att han var ett jävla svin! Men hon älskade Honom. Hon ångrade sig, trots att det var han som hade gjort fel.

Hon sprang fortfarande. Hon ser inte bilen förrän det är försent. Alldeles försent...