Apan innanför mitt pannben lever på klockan existensminimum medan Kung Gustaf V får in en fin backhand med blå knorr. I den jublande riksdagens vindlingar ömsar ett dansande Sverige existentiellt skinn och Jesus Kristus samtalar med Olof Palme angående sorg och glädje genom ett mirakel som gränspsykotiskt
i den brinnande psykiatrin vrider riktningen lodrätt när Gustaf V sitter beklämd i bastun tillsammans med en likaledes beklämd Elvis Presley som väger 150 kilo. Sorgen över att dö alldeles för tidigt. Jag har en ursinnig apa innanför mitt pannben klockan röd med en fin rabarberpaj serverad med en godmodig klinik.
Bilpojken och bilflickan är mina enda vänner när vi omfamnar varandra i ett nervöst sammanbrott hela vägen till Gröna Lund.
Att visa känslor inför ormtjusarinnans hypnotiska blick. Att vandra i stjärnbilder.